Följ mig som åskådare på livets arena med lärandet i blickfånget!

Som lärare, fortbildare, småbarnsmamma, fritidsfilosof och livsåskådare är jag ständigt omgiven av lärande! Men är vi inte alla det?

Mellan himlavalvets oändlight och den minsta ivägflygande frökapseln från maskrosen på sommarängen finns frågorna om livet. De kan tyckas stora för en del och små för andra!

Alla möten ger kunskap och kunskap ger lärande, lärande om livet!

Följ mig i en del av dessa möten- med både små och stora människor. Med både stora och små frågor!

måndag 28 februari 2011

Ambassadörerna

Krav på profilering och marknadsföring av våra skolor blir allt hårdare nu när vi ska "slåss" om barnen. Vi ska som lärare vara ambassadörer för vår verksamhet och i olika sammanhang utanför skolan lyfta fram vår fantastiska verksamhet.
Jag undrar, funderar och tänker. Marknadsför inte en bra skola sig själv, genom att vara just en riktigt bra skola. För från en bra skola kommer det ju riktigt bra barn och är inte egentligen dom våra ambassadörer...

fredag 25 februari 2011

Det lutar kraftigt i PISA!

Det lutar kraftigt i PISA och det är inte till pojkarnas fördel!
I dagens debatt om jämställdhet i svensk skola och genusforskningens krav på likvärdiga möjligheter för flickor och pojkar, drar jag en suck av besvikelse i och med resultaten i senaste PISA-undersökningen. Att var femte elev som lämnar svensk grundskola har svag läsförståelse är ett stort misslyckande men att det hos pojkarna är så många som var fjärde som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper känns allvarligt!
Att svag läsförståelse gör direkt åverkan på andra ämnen gör detta för stort för att förbise. När så mycket annat är en könsfråga i samhället, ska verkligen utbildning också få bli det?

torsdag 24 februari 2011

" Jag har en plan. En läroplan."

Älskar detta citat från Ann-Mari Körling! Det andas säkerhet, stolthet och självförtroende! Precis de kvaliteér jag önskar vår svenska skola. Visst känns det spännande med alla de reformer vi nu står inför, ny skollag, ny läroplan och en ny lärarutbildning. Känns som en nystart, en chans att blåsa nytt liv i en skola som i så många år nu arbetat i motvind! Jag ser fram emot det och är redo!

Döden, döden, döden!

Så har den lilla familjen än en gång kommit in i de stora livsfrågornas sfär! Sist var det dottern som ältade döden fram och tillbaka och grät stort över allt från den döda näbbmusen som katten fångat till att mänskligheten en gång hade hängt Jesus på korset!
Nu har några år passerat och dottern är mer i balans med livsfrågorna och nu har turen kommit till sonen!
- Mamma, NÄR ska du dö?
Ja, vad svarar man på det? Jag vet ju faktiskt inte. Och är det något de senaste 15 åren lärt mig så är det att man vet VERKLIGEN inte! Men jag vill ju inte att min son ska oroa sig. Så mot mitt bättre vetande svarar jag.
- När jag blir gammal!
Dottern avslöjar mig direkt! Man kan dö innan man blir gammal mamma, det vet du! avslöjad.
- Ja, men det vanligaste är att man blir gammal innan man dör!
- Men NÄR, insisterar sonen att få veta! 87? Och nu nöjer han sig inte längre med en ålder utan nu kastar han sig över morgontidningen och vill se en bild på HUR jag kommer att se ut när jag är så gammal att jag dör.
Jag ger upp, pekar på en rynkig tant och säger SÅ gammal kommer jag att vara!

Varför är det så svårt att prata med barnen om döden. Både som mamma och pedagog. Att förklara för barnen att livet inte är oändligt och att alla inte är goda människor som gör gott. Att allt kan ta slut, så ta tillvara på det vackra som är just nu! När man ser in i de små glittrande korpgluggarna som vill ha ett ärligt svar gör det så ont att ge det! Men så är ju livet, ömsom vackert och ljust ömsom skört och bräckligt...

Lina

tisdag 22 februari 2011

Höra- eller att verkligen lyssna!

Gick promenad med mina elever i den härliga vårsolen! I handen hade jag en av mina Trasselsuddar, du vet ett barn som trasslar in sig i sig själv, i livet men framförallt i ditt hjärta och som tycks sudda bort de flesta regler, normer som samhället satt upp med åsikten att det gäller "dom där andra".
Då jag skulle hålla fortbildning i en sydlig kommun därpå kommande dag gick jag i mina egna tankar. Trasselsudd pratar med mig ihållande och kommenterar allt han ser längs vägen.
- Titta, en lastare fröken! sprudlande glad över sin upptäckt.
-Mmm, titta du! frånvarande standardsvar.
Nu stannar vi plötsligt upp och den lilla handen i min rycker till och drar min uppmärksamhet nedåt. Jag ser in i ett litet men mycket stött ansikte.
- Fröken, nu märks det att du hör men inte lyssnar på mig! Då är det ingen idé att jag pratar!

Ja, kan man annat än att skratta. Han har lyssnat han, när jag trott att han inte ens hört! Och visst ska han kunna förvänta sig det samma tillbaka. Här och nu, det är det som gäller! Att inte bara höra utan verkligen LYSSNA! Förtjusande härligt att få en livsutmaning av en 7åring.
Här och nu och att verkligen lyssna! Det är det som gäller!

Må gott!
Lina