Så har den lilla familjen än en gång kommit in i de stora livsfrågornas sfär! Sist var det dottern som ältade döden fram och tillbaka och grät stort över allt från den döda näbbmusen som katten fångat till att mänskligheten en gång hade hängt Jesus på korset!
Nu har några år passerat och dottern är mer i balans med livsfrågorna och nu har turen kommit till sonen!
- Mamma, NÄR ska du dö?
Ja, vad svarar man på det? Jag vet ju faktiskt inte. Och är det något de senaste 15 åren lärt mig så är det att man vet VERKLIGEN inte! Men jag vill ju inte att min son ska oroa sig. Så mot mitt bättre vetande svarar jag.
- När jag blir gammal!
Dottern avslöjar mig direkt! Man kan dö innan man blir gammal mamma, det vet du! avslöjad.
- Ja, men det vanligaste är att man blir gammal innan man dör!
- Men NÄR, insisterar sonen att få veta! 87? Och nu nöjer han sig inte längre med en ålder utan nu kastar han sig över morgontidningen och vill se en bild på HUR jag kommer att se ut när jag är så gammal att jag dör.
Jag ger upp, pekar på en rynkig tant och säger SÅ gammal kommer jag att vara!
Varför är det så svårt att prata med barnen om döden. Både som mamma och pedagog. Att förklara för barnen att livet inte är oändligt och att alla inte är goda människor som gör gott. Att allt kan ta slut, så ta tillvara på det vackra som är just nu! När man ser in i de små glittrande korpgluggarna som vill ha ett ärligt svar gör det så ont att ge det! Men så är ju livet, ömsom vackert och ljust ömsom skört och bräckligt...
Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar