Olikheter

Fascinerades under morgonens biltur till skolan över alla de olika spindelnät som fanns på ängarna. Hur det ena spindelnätet inte var det andra likt när solen glimmade i de daggdroppar som fastnat däri. Njuter över olikheterna i näten och tänker att det är befriande med olikhet! Så vackert att de skiljer sig åt!
Så tänker jag ett steg till och tänker på den klass jag möter på måndag, alla barnen med sina olikheter. Så fantastiskt unika dom är!

Det andas nystart- hopp och förväntan!

Startar terminen i Laxå med 2-dagars utbildning. Full av förundran och fascination över de fantastiska pedagoger jag möter! Vi möts i samtal kring vårt gemensamma uppdrag och jag känner mig trygg. Trygg i att skolan går ett bra läsår till mötes. Nya uppdrag, styrdokument och på flera håll arbetssituationer. Men vi är redo!
Luften jag andas är ren och klar, den inger hopp och förväntan! Det andas Nystart!

Relationer

" Ett ensidigt fokus på lärande resulterar i ett osynliggörande av undervisningens social dimension. En dimension som har betydelse för lärarens och skolans möjligheter att förverkliga sina syften."

Vikten av relationer i lärandet.

Språk och musik

Spenderade en fantastisk fredag med språk och musik i fokus på en konferens i Stockholm! Vi var flera föreläsare som deltog och när dagen var till ända hade många nya tankar och funderingar väckts. Att arbeta med musik som förstärkning av språkliga delar som rytm, betoning, klang och puls känns nu mer självklart! Spännande!

Sagt om Rättvisa,

Världen är inte rättvis!
Men du kan vara det!

Omdömeslös!

Har blivit Omdömeslös för denna gång! Skrivkrampen kan få mjukna upp sig och stämbanden får vila ett tag när jag nu är klar med de skriftliga omdömena och utvecklingssamtalen för denna termin.
Men vad roligt det har varit och vilka fantastiskt givande samtal det gett! Att se eleverna sträcka på sig och visa upp vad de lärt sig sedan sist och att få backa upp dom i detta genom att visa på deras framsteg i sitt lärande.
Jag vet att det är mycket att ta in i sin bedömning, att reflektera kring. Jag vet att det tar tid att formulera sig i de skrifltiga omdömena så att det ger en professionell formativ bedömning. Men jag tycker att utvecklingsplanen, det skriftliga omdömet och framförallt samtalet är ett oerhört bra verktyg för oss alla. Redan där, i en formativ bedömning och i ett strukturerat trepartssamtal har vi höjt vår status! Genom att vara professionella!

Att vara där det händer!

Kan tycka att det är en fantastisk förmån att få arbeta i skolan, att befinna mig mitt i utvecklingens nav. För var annars skapas framtiden om inte just här, i Mitt klassrum. I dessa små kreativa hjärnor, som tillhör mina elever, rullar utvecklingens kugghjul!
Vi pratar om entreprenörskap i skolan och "Thinking outside the Box" men för eleverna är detta inget problem- det gör dom hela tiden! Det är bara vi i vår fyrkantiga, statiska uppfattning om verkligheten som inte ser detta.
Nej, jag lutar mig tillbaka en stund och lyssnar till elevernas funderingar om hur man skulle kunna få ut smutsen ur bensintanken på fyrhjulingen hemma på gården och konstaterar förnöjt att det är HÄR det händer! Det är här framtiden skapas!

Solig dag i omdömenas tecken!

Ägnar dagen åt att lyssna något mer på elevernas samtal, läsning och att iaktta deras skrivning. Alltså föreberedelser inför omdömesskrivning i svenska.
Vilken njutning! Vilka prestationer!
Lärande och utveckling är fantastiskt!
Vilken förmån att jag får befinna mig mitt i detta!

Vikten av formativ bedömning!

Om du inte vet var målet är spelar det ingen roll hur hårt du skjuter.
Om du inte vet åt vilket håll du ska, kan du springa hur fort som helst utan att nånsin komma fram.

Till den Goda pedagogen!

Till Dig, den goda pedagogen!
Du som var morgon möter eleverna med ett leende och varm blick för att du ser att dom är trötta i kropp och själ.
Du som utmanar och kittlar elevernas nyfikenhet genom att visa denna fantastiska värld av kunskap och lärdom.
Du som ser elevernas styrkor och uppmuntrar dessa istället för att peka på deras svagheter och möjliga problem.
Du som lyssnar med öron, ögon och hjärta på eleven framför dig och ser bortom det yttre hårda skal den må ha skapat sig.
Du som trots att världen stormar runt dig skapar ro och lugn för eleverna så att de kan se skolan som en möjlig fristad.
Du som aldrig ger upp för att du vet att hårt arbete och en god relation vinner i längden.

Jag vet att Du finns och att Du inte är ensam!
Till Dig vill jag säga, Tack för att Du finns!

Skolans ansvar att ta

Vill återigen slå ett slag för de elever som inte uppnår godkända resultat i skolan! Är min starka åsikt att det i första hand är skolan i form av rektorer och lärare som misslyckas i sina pedagogiska uppdrag än eleven i fråga som misslyckas. Skolan har så mycket att se över i form av organisationen för särskilt stöd, lärares kompetens inom avsett område, resurser, tid samt det som ofta glöms bort- relationen till eleven!

Att drygt 11% av de nyfikna, entusiastiska, kunskapssugna 6-åringarna som med "Hoppsan-steg" äntrar skolan 10 år senare går ut grundskolan med släpande tunga steg och en ryggsäck full av misslyckanden kan INTE vara deras egna fel!!

Länkar till ett intressant blogginlägg av Blossing´som i sin tur hänvisar till en studie gjord vi Göteborgs universitet om särskilt stöd!

Vilken Härlig dag!

Fredag i klassrummet, allt är upp och ned. Kräksjukan härjar, personal är ledig, mina egna barn är lediga från skolan/ dagis och har därför följt mig till jobbet. En dag då allt kan gå fel!
Men det är som att mina elever känner av stundens allvar, dom ser min sårbarhet och skonar mig! Dom är glada, positiva och kramar mig sådär ömt och genuint som bara barn kan!
Vid lunchen flyttar vi ihop oss vid borden och hjälps åt. När jag sitter där i salen och hör deras små konversationer om rasten, den stundande helgen och livet får jag en tår i ögat. Jag är så rik!
Det tycks som att källan av godhet, omtanke, vänlighet aldrig sinar och mina elever öser ur den rakt in i mig! Jag är så rik som får befinna mig mitt i denna fantastiska värld av relationer, utveckling och nyfikenhet!
Jag kan inte annat än hålla med min fyraåringa Noel som i bilen hem utbrister :
- Vilken HÄRLIG dag!

Lika olika som lika!

Läser den senaste artikeln i Lärarnas Nyheter om elevers uppfattning Att pojkar och flickor behandlas olika i skolmiljön och bemöts med olika förväntningar.
Vill gärna tro på en skola och ett samhälle där alla möts utifrån sina specifika förmågor och kvaliteér där kön inte är den primära faktorn för hur man ska uppfattas. Där vi alla är lika olika som lika! Tror egentligen det är så i flera klassrum redan idag!

Vill citera ett samtal mellan mina underbara elever som idag sa ngt om Flickor på bandyplanen varpå en flicka sa;
- Ibland är det väldigt bra att vara tjej med!
Pojken svarade;
- Ja, de e klart! Då vet man ALLTID var allting ligger! Det vet min mamma!

Informellt lärande

Sitter i ett samtal om tid med en av mina kloka flickor i 1an.

- Jag kan inte klockan än... (informerar hon mig) Men det kommer nog till mig när jag behöver det som bäst!

En härlig syn på kunskap och lärande, att det kommer när behovet uppstår.
Kopplar detta direkt i mina tankar till Peter Gärdenfors artikel om att Stimulera den livslånga lusten att lära. Hur det informella lärandet som kommer spontant och ur elevernas nyfikenhet ger motivation och förståelse för kunskapen de inhämtar! Något vi borde reflektera över och tillämpa mer i skolans värld som alltför ofta står för det formella lärandet.http://www.lararnasnyheter.se/hushallsvetaren/2011/03/09/stimulera-livslanga-lusten-lara

En synvända!

Tanken att det inte är en elev som misslyckas i sin inlärning utan en undervisning som misslyckats i sin utlärning är en spännande tanke att fundera över!
Blev så glad när jag läste artikeln i Sydsvenska Dagbladet om Nossebro skola som tog upp just detta resonemang! Dom har gjort en synvända, vänt helt om i sina tankebanor. Jag tycker att det är fantastiskt!
Förmågan att tänka nytt måste vara vår största tillgång!

Föräldrar i möte!

Föräldramöte- eller föräldrar i möte!
Härom kvällen hade jag nöjet att få tillbringa några timmar med föräldrarna till eleverna i min klass. Jag lyfte det Gemensamma ansvar för att skapa möjligheter och förutsättningar för lärande som skolan och hemmet har. Det finns en del om det i Läroplanen, och där finns det ansvar för Skolan och för Läraren. Men det saknas en del för hemmet!
Vad kan det bero på? Hur ska föräldrarna tolka det? Är deras ansvar inte värt att skriva om?
Eller är det som en pappa sa; - Dom är för fega för att ställa krav på oss föräldrar!! (Med Dom åsyftades då regering och ansvariga för Nya Läroplanen)
Föräldrarna satte sig helt enkelt ner och konstruerade en egen punkt över vad de kunde ansvara för för att skapa de bästa möjligheterna och förutsättningarna för elevernas lärande. Dom diskuterade läggningstider, morgonrutiner, förväntningar, bemötande, hemarbete och mycket mycket mera. Jag satte mig på en stol och bara lyssnade, insöp diskussionerna och NJÖT! Det här var föräldrar i möte! I möte om gränssättning, utveckling och kunskap!
Alldeles för ofta suckar vi över föräldrarna med ord som "curlande", "slappa", "konflikträdda" m.m. Men i bilen hem den kvällen omvärderade jag. Vilka kompetenta föräldrar!

Tankar kring en kaffekopp

Jag har en underbar tulpanbukett stående på mitt frukostbord, den ger mig en förnimmelse om våren!

När jag sitter med min kaffekopp vid bordet tänker jag att människor är lite som en tulpanbukett. Oerhört vackra var för sig, ståtliga när de står solitär i en vas. Men när de kommer samman i en bukett förstärker de varandra, skapar en fyllighet och mening. De blir bara vackrare ju fler de är och ju tätare de står.

Barnen jag möter är också som en tulpanbukett. Vissa är färgsprakande och spretiga, vissa är spröda och ljust pastelliga. Men tillsammans blir de maffiga, intressanta, och oerhört inspirerande!

Ambassadörerna

Krav på profilering och marknadsföring av våra skolor blir allt hårdare nu när vi ska "slåss" om barnen. Vi ska som lärare vara ambassadörer för vår verksamhet och i olika sammanhang utanför skolan lyfta fram vår fantastiska verksamhet.
Jag undrar, funderar och tänker. Marknadsför inte en bra skola sig själv, genom att vara just en riktigt bra skola. För från en bra skola kommer det ju riktigt bra barn och är inte egentligen dom våra ambassadörer...

Det lutar kraftigt i PISA!

Det lutar kraftigt i PISA och det är inte till pojkarnas fördel!
I dagens debatt om jämställdhet i svensk skola och genusforskningens krav på likvärdiga möjligheter för flickor och pojkar, drar jag en suck av besvikelse i och med resultaten i senaste PISA-undersökningen. Att var femte elev som lämnar svensk grundskola har svag läsförståelse är ett stort misslyckande men att det hos pojkarna är så många som var fjärde som lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper känns allvarligt!
Att svag läsförståelse gör direkt åverkan på andra ämnen gör detta för stort för att förbise. När så mycket annat är en könsfråga i samhället, ska verkligen utbildning också få bli det?

" Jag har en plan. En läroplan."

Älskar detta citat från Ann-Mari Körling! Det andas säkerhet, stolthet och självförtroende! Precis de kvaliteér jag önskar vår svenska skola. Visst känns det spännande med alla de reformer vi nu står inför, ny skollag, ny läroplan och en ny lärarutbildning. Känns som en nystart, en chans att blåsa nytt liv i en skola som i så många år nu arbetat i motvind! Jag ser fram emot det och är redo!

Döden, döden, döden!

Så har den lilla familjen än en gång kommit in i de stora livsfrågornas sfär! Sist var det dottern som ältade döden fram och tillbaka och grät stort över allt från den döda näbbmusen som katten fångat till att mänskligheten en gång hade hängt Jesus på korset!
Nu har några år passerat och dottern är mer i balans med livsfrågorna och nu har turen kommit till sonen!
- Mamma, NÄR ska du dö?
Ja, vad svarar man på det? Jag vet ju faktiskt inte. Och är det något de senaste 15 åren lärt mig så är det att man vet VERKLIGEN inte! Men jag vill ju inte att min son ska oroa sig. Så mot mitt bättre vetande svarar jag.
- När jag blir gammal!
Dottern avslöjar mig direkt! Man kan dö innan man blir gammal mamma, det vet du! avslöjad.
- Ja, men det vanligaste är att man blir gammal innan man dör!
- Men NÄR, insisterar sonen att få veta! 87? Och nu nöjer han sig inte längre med en ålder utan nu kastar han sig över morgontidningen och vill se en bild på HUR jag kommer att se ut när jag är så gammal att jag dör.
Jag ger upp, pekar på en rynkig tant och säger SÅ gammal kommer jag att vara!

Varför är det så svårt att prata med barnen om döden. Både som mamma och pedagog. Att förklara för barnen att livet inte är oändligt och att alla inte är goda människor som gör gott. Att allt kan ta slut, så ta tillvara på det vackra som är just nu! När man ser in i de små glittrande korpgluggarna som vill ha ett ärligt svar gör det så ont att ge det! Men så är ju livet, ömsom vackert och ljust ömsom skört och bräckligt...

Lina

Höra- eller att verkligen lyssna!

Gick promenad med mina elever i den härliga vårsolen! I handen hade jag en av mina Trasselsuddar, du vet ett barn som trasslar in sig i sig själv, i livet men framförallt i ditt hjärta och som tycks sudda bort de flesta regler, normer som samhället satt upp med åsikten att det gäller "dom där andra".
Då jag skulle hålla fortbildning i en sydlig kommun därpå kommande dag gick jag i mina egna tankar. Trasselsudd pratar med mig ihållande och kommenterar allt han ser längs vägen.
- Titta, en lastare fröken! sprudlande glad över sin upptäckt.
-Mmm, titta du! frånvarande standardsvar.
Nu stannar vi plötsligt upp och den lilla handen i min rycker till och drar min uppmärksamhet nedåt. Jag ser in i ett litet men mycket stött ansikte.
- Fröken, nu märks det att du hör men inte lyssnar på mig! Då är det ingen idé att jag pratar!

Ja, kan man annat än att skratta. Han har lyssnat han, när jag trott att han inte ens hört! Och visst ska han kunna förvänta sig det samma tillbaka. Här och nu, det är det som gäller! Att inte bara höra utan verkligen LYSSNA! Förtjusande härligt att få en livsutmaning av en 7åring.
Här och nu och att verkligen lyssna! Det är det som gäller!

Må gott!
Lina