Sagt om Rättvisa,

Världen är inte rättvis!
Men du kan vara det!

Omdömeslös!

Har blivit Omdömeslös för denna gång! Skrivkrampen kan få mjukna upp sig och stämbanden får vila ett tag när jag nu är klar med de skriftliga omdömena och utvecklingssamtalen för denna termin.
Men vad roligt det har varit och vilka fantastiskt givande samtal det gett! Att se eleverna sträcka på sig och visa upp vad de lärt sig sedan sist och att få backa upp dom i detta genom att visa på deras framsteg i sitt lärande.
Jag vet att det är mycket att ta in i sin bedömning, att reflektera kring. Jag vet att det tar tid att formulera sig i de skrifltiga omdömena så att det ger en professionell formativ bedömning. Men jag tycker att utvecklingsplanen, det skriftliga omdömet och framförallt samtalet är ett oerhört bra verktyg för oss alla. Redan där, i en formativ bedömning och i ett strukturerat trepartssamtal har vi höjt vår status! Genom att vara professionella!

Att vara där det händer!

Kan tycka att det är en fantastisk förmån att få arbeta i skolan, att befinna mig mitt i utvecklingens nav. För var annars skapas framtiden om inte just här, i Mitt klassrum. I dessa små kreativa hjärnor, som tillhör mina elever, rullar utvecklingens kugghjul!
Vi pratar om entreprenörskap i skolan och "Thinking outside the Box" men för eleverna är detta inget problem- det gör dom hela tiden! Det är bara vi i vår fyrkantiga, statiska uppfattning om verkligheten som inte ser detta.
Nej, jag lutar mig tillbaka en stund och lyssnar till elevernas funderingar om hur man skulle kunna få ut smutsen ur bensintanken på fyrhjulingen hemma på gården och konstaterar förnöjt att det är HÄR det händer! Det är här framtiden skapas!

Solig dag i omdömenas tecken!

Ägnar dagen åt att lyssna något mer på elevernas samtal, läsning och att iaktta deras skrivning. Alltså föreberedelser inför omdömesskrivning i svenska.
Vilken njutning! Vilka prestationer!
Lärande och utveckling är fantastiskt!
Vilken förmån att jag får befinna mig mitt i detta!

Vikten av formativ bedömning!

Om du inte vet var målet är spelar det ingen roll hur hårt du skjuter.
Om du inte vet åt vilket håll du ska, kan du springa hur fort som helst utan att nånsin komma fram.

Till den Goda pedagogen!

Till Dig, den goda pedagogen!
Du som var morgon möter eleverna med ett leende och varm blick för att du ser att dom är trötta i kropp och själ.
Du som utmanar och kittlar elevernas nyfikenhet genom att visa denna fantastiska värld av kunskap och lärdom.
Du som ser elevernas styrkor och uppmuntrar dessa istället för att peka på deras svagheter och möjliga problem.
Du som lyssnar med öron, ögon och hjärta på eleven framför dig och ser bortom det yttre hårda skal den må ha skapat sig.
Du som trots att världen stormar runt dig skapar ro och lugn för eleverna så att de kan se skolan som en möjlig fristad.
Du som aldrig ger upp för att du vet att hårt arbete och en god relation vinner i längden.

Jag vet att Du finns och att Du inte är ensam!
Till Dig vill jag säga, Tack för att Du finns!

Skolans ansvar att ta

Vill återigen slå ett slag för de elever som inte uppnår godkända resultat i skolan! Är min starka åsikt att det i första hand är skolan i form av rektorer och lärare som misslyckas i sina pedagogiska uppdrag än eleven i fråga som misslyckas. Skolan har så mycket att se över i form av organisationen för särskilt stöd, lärares kompetens inom avsett område, resurser, tid samt det som ofta glöms bort- relationen till eleven!

Att drygt 11% av de nyfikna, entusiastiska, kunskapssugna 6-åringarna som med "Hoppsan-steg" äntrar skolan 10 år senare går ut grundskolan med släpande tunga steg och en ryggsäck full av misslyckanden kan INTE vara deras egna fel!!

Länkar till ett intressant blogginlägg av Blossing´som i sin tur hänvisar till en studie gjord vi Göteborgs universitet om särskilt stöd!